Lokalproducerat hos Subway och andra
Världens, till antal serveringsställen, största snabbmatskedja Subway (33124 restauranger, McDonald’s har strax över 31000) har börjat servera lokalproducerad sallad i en restaurang i Tokyo, berättar bland andra OhGizmo.
Det lokala i lokalproducerad sträcker sig så långt att salladen till och med växer inne i själva restaurangen. Visserligen står skörden bara för kring 5% av den totala förbrukningen, men det är förutom en branding-aspekt en förlängning av något som varit på tapeten i flera år.
Provköket berättar om ställe i Williamsburg, New York som har en egen lokal farm på vilken råvaror till restaurangen produceras för att sedan, inte helt oväntat, bli basen till vad gästerna serveras.
Leijontornet, som för övrigt stängt för gott verkar det som (kanske för att man förlorade sin Guide Michelin-stjärna i år? Tur att jag hann äta där två gånger - stor upplevelse båda gångerna, även fast generösa vinpaket har en tendens att göra de senare rätterna ganska… svåra att uppfatta), var de i Stockholm som var främst vad gäller att profilera sig som fanbärare i kategorin “Hej vi köper mest lokalproducerade råvaror”.
Leijontornets avkomma, utmärkta Djuret, tar över lokalproduceringsstafettpinnen. Men (olyckligtvis?) inte till den grad att man göder grisar i egen källare, utan det handlar om skapligt lokala leverantörer.
Mistral, som nyöppnade i Enskede för ungefär ett år sedan, jobbar på liknande vis.
Men när kommer en sökt poäng då? Jo, det är inte längre förunnat i sammanhanget dyra restauranger att ha råd att köpa lokalt. Mindre jordbruk drivna av entusiaster, likt Eggs i Williamsburg som Provköket berättade om, dyker upp här och var och kan bifinansiera sin verksamhet genom att också ha en servering med tydlig profil.
Till och med något så knasigt som lokalproducering draget till sin spets som hos Subway-restaurangen i Tokyo kan fungera. Visst, 5% av den totala förbrukningen. Men tänk då hur mycket sallad de där mackorna laddas med. 5% är ändå… 5%.
Jag tror och hoppas att det här kommer bli allt mer vanligt. Inte på något vis storskaligt ity att det då till skapligt stor del förlorar konceptet, men lite här och lite där. Och det är väl inte så illa, ändå?
Update: Kristoffer rapporterar från Skåne att restaurang Trio till och med ger sig ut i omgivningarna och plockar många av de örter man använder.
En skapligt mer cynisk bild av det hela går att läsa i gårdagens kolumn av Lars Ryding i SvD, som enkom ser det här som ett sätt att profilera sin verksamhet i livsstilsljuset.
“Den breda fritidsklassen har relativt gott om pengar och jagar upplevelser, äkta upplevelser. De serveras tillrättalagda sådana som ska upprätthålla illusionen av autenticitet.”
Självklart ligger det en hel del i det. Men jag vill tro att det finns något mer långsiktigt i det. En äkta genuinitet.
