Ålder och välstånd etc
Japan’s population of 128 million will shrink by a third, and over-65s will account for 40% of people by 2060, placing an ever-increasing burden on the working-age population to support the country’s social security and tax systems.
[…]
Experts say that Japan’s population will drop by a million every year and that the country urgently needs to overhaul its social security and tax system to reflect the demographic shift.
Så här är fallet i Japan. Givetvis en effekt av ett dyrare samhälle, t. ex. när det kommer till vad ett barn kostar att underhålla, och att människor jobbar mer; sätter karriär framför multipel förökning. Men också, likt vad som traditionellt brukar grundförklaringen; man behöver inte längre förlita sig på att ha fyra barn för att kunna bli försörjd på ålderns: höst. Eller, det kanske man visst behöver om skatteintäkterna blir lägre då arbetsför befolkning minskar. Jaja, trenden är den samma världen över. Hans Rosling, inforgraphics, Afrika, preventivmedel bla bla bla.
Så hur kommer det se ut i Kina, frågar jag: mig (och hur ska jag kunna ge ett svar på det? nä, det förblir en öppen fråga).
Enbarnspolicyn (konstigt ord på svenska?) infördes i Kina 1979 och sedan dess ska det mycket till för att tillåtas ha fler barn än ett. Inte bara har det givet en helt skev könsfördelning och sociala implikationer som att varje barn har (potentiellt sett) 6 äldre nära släktingar i form av föräldrar och far-/morföräldrar som alla sätter sitt hopp till barnets fiolspelande/utbildning/framgång. Utan blir, i det här sammanhanget, också ett jäkla huvudbry när det går fyra personer i behov av äldrevård på varje uppvuxet barn (så till vida att de äldre lever fram tills efter pensionsålder (och då snackar vi inte om pensionsålder == 75 år)). Det börjar visserligen snackas om att det kanske inte enbart är ett helt fantastiskt genialt system och det funderas på att lätta på reglerna en aning i framtiden någon gång. Well, well. Hur kommer det gå? [Frågan obesvarad]
En grej jag brukar fundera på när jag promenerar omkring här (och det gör jag mycket/ofta) och ser att det till allra största del är äldre män som har – får man väl ändå säga, utan att vara för dömande – basala men/och samhällsbärande jobb som taxichaufförer, trafikdirigenter (eller vad heter det, när man dirigerar trafik?) och sånt. Ja då funderar jag på hur det kommer se ut när dessa slutar jobba, om de yngre som är uppvuxna under (19)80-talets ekonomiska boom och 90- och 00-talets välutvecklade moderna samhälle kommer kunna tänka sig att ta såna jobb? Eller kan man bara tänka sig att jobba med media/hedgefonder/butiksförsäljare av svindyra vintageplagg?
Effekten av ett rikare samhälle med andra/nya preferenser. Generationsväxlingen. Skillnaden mellan storstad och landsbygd. Och vem ska betala?
