Japanska energidrycker: Del 1
Åtskilliga är de som hört av sig och undrat vad som hände med en av förra årets mest uppmärksammade artikelserier i vilken jag testade olika vidriga kalla kaffedrycker på burk.
Jo det ska jag berätta: vad som hände var att jag vid blotta tanken på kallt, sött kaffe fick kraftig yrsel och fläckvis förlamning av underkroppen som tråkigt nog resulterade i läckage av kroppsvätskor. Det var, som (jag hoppas att) du säkert förstår, inte speciellt kul så serien ligger i djup träda på obestämd framtid.
Ledsen för det.
Men!
I dag har jag det odelade nöjet att presentera ett nytt koncept i vilket jag ger mig in i energidrycksvärlden – en värld som är mig helt främmande. Någon gång på 90-talet drack jag – under kraftig sinnesförvirring – ett par Redbull & Vodka, men mer erfarenhet av energidryck än så har jag inte. Det är en ny värld. Och det finns förmodligen inget annat land där energidrycksmarknaden är så rikt utrustad som den japanska (marknaden).
—
Namn: Oklart, men något med “Megashaki”.
Smak: Stark! Bränner till lite i strupen. Innehåller tydligen black pepper. Givetvis också en tydlig sötma, som ju har kommit att bli energidryckers signum, men inte så framträdande som man(?) kan(?) tro(?).
Förpackning: Manlig; starkt gul på svart, kolfiberinspirerad, botten. Under decimetern hög (men vem fan är inte det?) vilket berättar för mig som potentiell konsument att det här är något som innehåller en väldigt koncentrerad dos kraftigt energitillskott
Pris: ¥250 – ingen har lovat att det ska vara billigt att bli pigg.
Effekt: Oklar. Drack en större kopp kaffe parallellt vilket väl inte direkt var det smartaste jag kunnat göra i sammanhanget.
Återvändo: Inte alls otroligt. Den peppriga smaken lockar redan.
