Bokslut 1 (aka “Första delen”)
När jag åkte hit den tredje dagen i oktober så visste jag med all säkerhet att jag skulle spendera resten av innevarande år (vilket – om jag räknat rätt – alltså var/är 2011) som Senior Strategic Planner (hehe) på Great Works Tokyo, i just: Tokyo.
Mer än så var egentligen inte helt och hållet avtalat, utan det var tänkt att fungera som en helt vanlig provanställning; 3 månader för att se om det funkar etc. Kanske att dom skulle tycka att jag är ett jävla as eller att de andra på kontoret skulle ta mina matpengar och lägga gympakläderna i toaletten. Alltså sånt som kan hända på en arbetsplats; man vet aldrig hur det kommer bli. Som i livet i stort, va.
Intentionen från båda håll var dock att det skulle bli en fortsättning. Som en helt vanlig provanställning, alltså.
Jag chansade på att mina vidrigaste sidor skulle gå att gömma och sålde därför lägenheten (vilket så här i efterhand var ett väldigt lyckat beslut på många sätt) och magasinerade 95% av det jag äger (resterande 5% består av de kläder/skor/datagrejer och rakhyvel jag tog med).
Risken: uppenbar → jag misslyckas med att dölja mina tillkortakommanden, skickas till Sverige och tvingas bo i en trasig husvagn utanför Solvalla som jag – givetvis till kraftigt överpris – köper av en mycket tveksam polack (sorry Fille, sorry KM). Skammen. (Inget fel på polacker som säljer husvagnar med god profit, men alltså du fattar. Skammen.)
Men av någon anledning så visade det sig att dom tycker att jag bidrar med något och erbjuds därför “riktig” anställning: tackar ja.
Så, nu blir det så. Nästa vecka stänger jag det här året och flyger till Stockholm. Sen drygt 3 veckor i Stockholm/Örebro/Sjötorp över kommande helger och därefter åter hit på en enkelbiljett med Turkish Airlines (mitt favoritflygbolag inom Star Alliance (har dock inte flugit med SQ)) via Istanbul (f.ö. en mindre lyckad flygplats (sorry HBi)).
Allt jag har tagit med hit ryms i två resväskor och det bohaget har inte utökats med mer än några höstfärgade strumpor och en matt syrenfärgad skjorta av oxfordmodell. Och ett par vattentäta skor. Duck boots. Köpta i en otroligt trendig butik av en jävlig fräsig kille i hatt. (Och ja; han frågade om jag gillar att dricka.)
Får väl se, hur det blir med allt. Kanske släpper jag allt när sommarvärmen blir för offensiv. Kanske inte.
Varje morgon när jag går från min lilla ursäkt till lägenhet till kontoret så tänker jag på hur bra jag har det som bor här och jobbar med något som verkligen intresserar mig.
Det är något att ta tillvara på. Man vet inte hur länge det varar.
[Lägg till syrligt skämt om att “fånga dagen”.]
